Har du, likt de flesta av oss, lite väl lätt att stressa upp dig? Försöker spara minuter genom att skynda på och vara effektiv. För att sedan, när dagen väl är över, inse att du gjorde förmodligen en hel del, MEN…du lyckades också jaga närvaron på flykten. Tyvärr. För ironiskt nog; det du strävar efter under dagen är nog detsamma som jag, och många andra vill uppnå:

Vi vill kunna andas ut, känna tillfredställelse, gärna en smula frid. Men alltför ofta tänker vi att detta ska infinna sig vid det magiska ”sedan”. När vi är klara…

I bästa fall blir det på kvällen, när vi kanske är för trötta för att ge oss själva credit för allt vi åstadkommit, och mest känner hur axlarna, eller något annat värker. Men varför måste den där goda och välbehövliga stunden av närvaro skjutas upp?

Jag påstår verkligen inte att den här inlägget är unikt, för mindfulness, att vara här och nu, är ett begrepp som knappast undgått någon. Men med rätta! För det är så viktigt, och givande. Och det behöver inte ta lång tid. Det kan gå så fort som trettio sekunder. Så om du inte har vanan redan, testa att göra så här när du känner att du börjar bli stressad:

Stanna upp i en halv minut, sluta med det du gör. Om du är uppe på benen, stå still. Om du sitter, rikta blicken från det du håller på med för tillfället. Och börja andas, in, håll andan, andas ut. Försök att inte tänka på något speciellt under detta lilla ögonblick av din dag. Om du vill, gör stunden lite längre. Återgå sedan till det du gör. Meningslöst? Inte ett dugg, tvärtom energipåfyllning. Därför är det bra om du gör det flera gånger varje dag.

I nästa inlägg kommer jag berätta mer detaljerat, vad dessa värdefulla micro-pauser faktiskt gör med oss. Ta hand om dig till dess, kram!